35


Hej på er. 
Vad länge sen vi hördes av. Hoppas att ni mår bra?
Jag fyller år idag, 35 år faktiskt. Jag borde känna mig glad och upprymd men vill egentligen inget hellre än att stoppa huvudet i sanden. Gärna på ett varmt ställe.
För såhär är det...
Jag fick i söndags höra av min pojkvän sen 9år tillbaka att han inte längre ser någon framtid för oss, jag är inte sen att hålla med honom, men jag trodde inte att han skulle ta upp det så nära inpå min födelsedag.
Till historien hör att jag även blev dumpad på exakt samma dag, den 26/11, för 10 år sedan. Då skulle jag fylla 25. 
Det är denna situation som får mig att vilja dra och stoppa huvudet i sanden på en varm strand. Gärna med mina bästisar. 
Men istället så ska jag göra det jag är ganska bra på... fejka hur bra jag mår och hur otroligt glad jag är idag! 
För vet ni? Ingen vill vara nära någon som är ledsen och arg.

Puss på er och grattis till mig på min födelsedag 🎈 (null)

När lusten slår till...

Ni kanske är som jag? Periodare. Jag kan bli väldigt kreativ i korta perioder och när jag känner att jag får saker gjorda och dessutom får uppskattning för det jag gör. Då är jag en periodare.
 
Som nu när jag är i slutfasen av pluggandet så känner jag mig väldigt duktig när jag får positiv feedback från mina lärare, tidigare har jag inte sugit åt mig så mycket. Så fort jag har lämnat in en uppgift så vill jag bara hoppa på ett nytt projekt. Som nu, att skriva på den här bloggen som jag uppdaterar endast när jag känner för det. Skriver bara när jag får lust och det är inte så ofta tyvärr. Det blir så mycket med alla sociala medier som uppdateras så bloggen hamnar i skymundan. jag är dock väldigt glad att jag har den eftersom att jag älskar att skriva.
 
Det är lite meditation för mig att sitta i ett tyst rum och bara umgås med mina tankar för att sedan få ner dom på print. När jag var liten och yngre så skrev jag dagbok, något jag slutade med i ungefär samma veva som jag skaffade den här bloggen. Jag trodde att jag skulle få ut samma sak här som jag fick i mina dagböcker. Tyvärr fungerar det inte så. Allt vill jag inte ska kunna läsas av alla. En del saker är för svåra att säga högt så dom vill man hålla för sig själv och att blogga är lite som att säga saker högt medans dagboken bara är för ens egen del. 
 
Svamligt inlägg, jag vet, men det här inlägget var bara för mig fast jag pratar högt.
 
 

Sov gott lilla mormor...

Så har även min lilla mormor lämnat jordelivet efter en tids sjukdom. Min mormor har alltid varit min stora trygghet i livet. Från det att jag var liten tills att jag började stå på egna ben. Hon har hjälpt mig med mycket och har alltid varit rättvis och konkret, vilket har varit väldigt skönt. För jag tror att det är precis det som barn behöver, tydlighet. MIn mormor har alltid sagt ja och i stort sett aldrig nej, om det verkligen inte behövdes. 
Livet kommer att bli tomt utan henne och jag kommer att sakna och älska henne tills jag dör. 
 
Tack för allt mormor. Jag hoppas att vi ses igen <3